Softisch...

Vakna, kanske ett morgonpass, LCHF- frulle, fly till jobbet, skörda mail, kaffe, fyll en funktion eller två, lunch, möte med kund, mer kaffe, fly från fängelset, träna hårdast, litet lugn i bröstet, ät mer, ät massor, var aktiv, fyll en plats, var med, var på... En helt normal vardag i mitt liv och troligen liknande i många andras.

SOFTISCH! En ledig kväll... Ingen träning, ingen bussresa, ingen läsning av tråkiga rapporter, inga svettiga träningskläder... Istället musik, värme, en kram och en tidig säng.

Då och då måste man stanna upp, andas in, sitta i stillhet och fundera, reflektera över stort och smått. Vad är viktigt? Hur känns det i hjärtat? Vad säger vännerna?

Vännerna... Ibland får de stryk på foten för en aktiv mans ivriga strävan efter ett lyckligt liv. Saknar dem ibland...  De riktiga vännerna, de som hjärtligt talar om att man är en dum fan som tränar för mycket och svingar får få svala bägare. Vännerna som kramar om en och säger att man är det där betonggjutna stödet när det blåser halv storm så skjortan fladdrar som ett söderslitet toppsegel.

Vänner. Gamla, seglande, fostrande som varit med sedan barnsben i sällskap med nya något mer vältränade oftast klädda i röda funktionskläder. Lika kära, lika värda. Ingen nämnd ingen glömd. Hatten av.

Imorgon gryr en ny dag, då är det färdig softat... Beware!

Natta!